gick vi i familjen...
Efter många tankerundor om o om igen,
så bestämde vi oss för att lämna bort Leo.
Så i lördags åkte vi till Helene, som jag köpte honom utav,
o där fick han bli kvar sen.

Det gör så satans ont.

Men de bästa vi kunde göra utav situationen var att försöka ge Leo en ny chans hos nån annan.

Och det känns bra att veta vem han är hos,
och att veta att där har han det bra.

Kommer alltid älska den där dumma hunden. ♥

Vi levde ihop dag & natt i fyra år,
o de sätter sina spår.

Hela mitt vuxna liv har han vatt med.
Arton år var jag när jag trotsade pappa & köpte en hund.
En Leo. ♥
En trots & en Leo som gjorde att jag fick flytta hemifrån,
men vad gjorde väl det?

Jag tog med han hem 'på prov'.
När Helene ringde efter två dagar & frågade om jag ville behålla honom,
så undrade jag hur jag nånsin skulle kunna lämna tillbaks honom.
Efter två dagar.
Han var ju en del av mig nu!

Så hur man kunde lämna tillbaka honom efter fyra år,
det är nästintill obegripligt.

Aldrig någonsin hade jag gjort detta om det inte hade varit det som var bäst för oss alla.

Den där delen av mig som hette Leo, han skulle ju ha de bäst i världen.
Så när han inte kunde ha det bäst hos oss,
då fick det bli så här.


Det går inte beskriva i ord hur det känns.
Så ska inte ens försöka.

Försöker istället tänka på allt positivt vi haft tillsammans.
Det är så vi ska minnas dej Fis!


5v gammal ♥


10v gammal & nyss hemkommen ♥


hur underbar du bara vill ♥


Leofis ♥








♥












Tokhund ♥







♥ ÄLSKAD & SAKNAD ♥